LIMBE

Vi åker genom Limbe. George, vår chaufför, gillar Boney M, så skivan har spelats på repeat i bilen sedan jag kom i onsdags (med undantag från någon julskiva där de sjöng om white christmas). Jag gillar det! På något sätt förhöjer det hela känslan av vår tur genom staden.

På gatorna myllrar det av trafik och längs vägen finns massor med stånd där det säljs allt från frukt och snacks till västerländska secondhandkläder. Det går relativt enkelt att ta sig fram på gatorna men tycker man någon är ivägen används bilens tuta mer än gärna.

"En biltvätt utanför stan"

Folket här verkar så öppna, de flesta hejar på varandra och skrattar mycket. Men de verkar heller inte ha några problem med att säga ifrån eller ta en diskussion. Jag förstår inte vad de säger till varandra, men kan läsa på kroppsspråk och tonläge, vilket ibland kan vara ganska hetsigt.

När skolan slutar på eftermiddagen fylls vägkanterna av barn på väg hem. Barnen är otroligt söta och de stora hjälper de små. Det märks att de är vana att ta ansvar för varandra. När de går förbi vår bil tittar de lite underligt på mig, många av dem har aldrig sett en vit person i verkligheten förut, men de flesta ler och vinkar glatt. Barnen, både pojkar och flickor, har kortklippt hår. Anledningen till detta är att skolan ej tillåter barnen att ha långt hår då de vill att elevernas totala fokus ska ligga på skolan och deras utbildning. Men vissa privata skolor tillåter barnen att ha långt hår så man ser även små flickor i avancerade frisyrer och flätningar.

Efter en typisk afrikansk lunch, yam och okomobong (en kokad smaklös rotfrukt och en syrlig bladröra, som tillsammans faktiskt smakar helt okej!), åker vi för att hälsa på Janets moster och två kusiner som bor tillsammans i ett mycket enkelt hus.

När vi kommer har de fullt upp med dagens sysslor, de diskar, tvättar och skalar grönsaker. Vi sätter oss ned en stund för att prata och när vi sedan reser oss sträcker sig Janets moster efter en flaska sötrostade jordnötter som hon ger till mig innan vi går. Jag facineras över att alla jag träffar är så gästvänliga mot mig. Som ni säkert förstår så har jag det bra!

Angående elefantexpeditionen, den huvudsakliga anledningen till att jag är här, så har tyvärr Dr Mike Loomis bagage med alla medicinska preparat blivit försenat, så expeditionen har flyttats fram till tisdag. Jag hoppas kunna träffa Mike under dagen för att få mer information. Jag börjar bli lite nervös!