DJUNGELRAPPORT

Har tyvärr inte haft någon mottagning uppe i djungeln på Mount Cameroon. Passar på att skicka en resumé nu när vi är lite längre ner och stundvis har mottagning. I måndags åkte vi till fiskebyn Idenau för att komma så nära vår utgångspunkt som möjligt. Jag, Sylvie, Mike och Desire åt middag tillsammans, grillad fisk med "pepe" (en stark röra som jag undvek eftersom jag testat tidigare och det kändes som att halsen brann), och gick sen och la oss. Kl 07.00 nästa morgon plockade 2 jeepar upp oss (vi är 18 pers i teamet, inkl bärare) för att köra oss till vår "drop point", sen började vi knata och det har vi i stort sett gjort sedan dess. Jag frågade Mike innan vi startade hur länge vi skulle vandra, han svarade 6-10 timmar (jag hade gissat på 3-4 tim!!) men det var bara att hålla god min. Visst hade de förvarnat om att det skulle bli jobbigt, men jag var nog ändå inte riktigt beredd på hur jobbigt. Efter någon timme var kläderna helt blöta och kroppen mör, men sen började kroppen vänja sig mer och mer. Efter 4 timmar vände sig en av bärarna, tittade på mig och utbrast: "You are strong!" Det kändes bra, nu kunde jag knata 4 timmar till kändes det som. Helt plötsligt blev Desire sjuk, fick magkramper och kräktes, så vi fick stanna och slå läger lite tidigare än planerat (ganska skönt faktiskt!). Under natten blev även Mike och Sylvie sjuka, men inte jag! Är riktigt glad att jag inte åt av pepen eftersom det måste varit den som gjort de andra sjuka.

Dagen efter mådde de hysat bra så vi kunde fortsätta. Benen kändes konstigt nog inte ett dugg trötta och jag hade heller inte fått ett enda skavsår. Kläderna från gårdagen hade hängt över elden under natten men var ändå inte riktigt torra. Allt är fuktigt i djungeln. Vi vandrade på i ca 6 timmar för att sen slå läger. Till middag serverades ris och sardiner i tomatsås. Alla sov kl 20.00.

I torsdags var första dagen vi gav oss ut för att verkligen spåra elefanter, vi hade sett några spår på vägen, men nu gav vi oss ut med all utrustning för att märka elefant. Vi vandrade runt på elefantstigarna, jag kände mig ganska lugn trots tydliga spår av att elefanterna traskat på samma stig bara några timmar tidigare. Helt plötsligt hörde vi elefanterna trumpeta på avstånd. Pulsen gick upp och vi smög oss sakta närmare, utan att se elefanterna. Vi smög runt i buskarna i ca 45 min för att sen inse att de måste fått vittring och gett sig av. Besvikna satte vi oss ner för att ta en paus och fika lite för att återfå energi. När vi satt där som mest avslappnat hördes prassel och sen en mycket hög trumpetning, den var nära, alla for upp från marken och slängde sig bakom närmsta träd. Jag kan nog helt ärligt säga att jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag stod bakom trädet i säkert 15 minuter medan Mike och Desire smög fram för att försöka skjuta elefanten med bedövningsgeväret. Tyvärr fick de inte fri sikt och kunde av säkerhetsskäl inte skjuta.

Under fredag, lördag och söndag har vi vandrat runt på stigarna för att göra ett nytt försök, men har tyvärr inte lyckats. Vi har sett mycket spår och vet därför att det finns elefanter i närheten. Imorgon ska vi vandra vidare till en sjö som heter Red Lake där vi hoppas kunna märka vår elefant. Annars så är lägerlivet helt okej, vi sover i tält, vandrar ca 7-9 tim om dagen och äter mycket sardiner. Att knata runt i samma kläder i stort sett varje dag utan att duscha börjar efter 6 dagar kännas naturligt, men tack gode gud för våtservetter!